N

Glottade nyss klart på filmen Blood Diamond med Leonardo DiCaprio och Samuel L Jackson. Gillar som sagt inte denna sortens film, i vanliga fall. Men eftersom Leo var min första kändisförälskelse, så blev jag lite nostalgisk o var tvungen att se filmen. Eller vänta lite nu, Killarna i Bsb kom nog före Leo? Eller var det killarna i Hanson? Taylor var snyggaste av dem. Har inte så stor koll nu längre på alla boybandsen från 90talet. Men på den tiden hade jag stenkoll, och alla mina väggar var tapetserade med bilder på dem. Såklart från tidingen OKEJ!


Shit, som man förändras. Nu hade jag aldrig fastnat för den sortens musik. Men då gjorde jag det, och det var bra. Backstreet Boys spelar ju i Sverige, nu i vår. Och inte lite sugen är jag heller. Det är minnen som är ovärderliga. Tyvärr har jag ingen att dra med mig upp till Sthlm. Alla som gillade dem då, har "växt" ifrån det. Eller så tycker de att det blir för dyrt. Herregud, klart man har blivit vuxen, men kan man inte göra det för gamla tiders skull liksom? Pengar är inget problem, offrade jag flera år på dem, bla med att köpa skivor, t-shirts, affischer, tidningar o samlarbilder, så kan jag väl lägga lite gryn på en konsert. Då hade man kunnat döda för att få dem IRL, men då var man för liten o fick inte för Mamma. De flesta som går på konserten lär ju vara i vår ålder. Det var ju VI som avgudade dem. Då är det väl VI som ska se dem? Får se vad som händer, men jag lär väl inte få uppleva nån nostalgikonsert. Synd.



Åter till Blood Diamond. Filmen var mycket bra, men väldigt hemsk o sorglig. Blev ledsen och ganska rädd. Även om denna film kanske inte är verklig, så var det mycket i filmen som var hämtat direkt ur verkligheten. Hemskt.

Enjoy